Jag hatar överraskningar

I min värld finns det inget som är så jobbigt som överraskningar att inte veta gör mig nipprig. Jag vill helst inte komma på event, tillställningar som jag inte vet vad jag förväntas göra på. Nu på lördag är det kick-off för oss tränare i Spårvägen – jippie. Det är i sig superroligt. Det är skoj att få träffa alla, och få en bild av vad hösten kan tänkas innebära, eller i alla fall vad klubben förväntar sig av oss som simskolelärare.

Men jag tvekade länge om jag skulle gå eller inte för i inbjudan stod det hemligt på raden för program. Och hemligt med en grupp tävlingsfokuserade simtränare kan betyda att vi ska tävla, för det är inte min gren. Det kan innebära något som jag ska överraskas av… och jag gillar inte överraskningar. Så innan jag kunde anmäla mig var jag tvungen att ta reda på vad ”hemlig” betydde och vad det var tänkt att vi skulle göra.

Nu vet jag och på lördag är det dags. Jag ser till och med fram emot det.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Simmarens besvikelse

Simmar egentligen inte alls på tid, och jag tror mig inte vara intresserade av att mäta min prestation mot andra. Det är en av anledningarna till att jag inte deltar i tävlingar. Men ända sedan förra året simmar jag öppet vatten för att det är lockande och roligt. Intresset för öppet vatten gjorde också att jag valde att simma en tävling först på Tjörn och sedan när jag simmade Riddarfjärdssimingen i fjol. Det var roligt, utmanande och en kick. En belöning för mödan som jag lagt in i simhallen, alla timmar jag malt fram och tillbaka. Och eftersom det gick bra i fjol tänkte jag i år gör jag det igen fast bättre.

För ett år har gått och jag har simmat, mer och kanske bättre, jag tror bättre… och jag hade höga förhoppningar om att allt arbete skulle ge resultat – jag skulle göra ett bättre lopp i år än det jag gjorde i fjol (35 minuter). Jag kan ju mer nu, jag kan ju bättre, jag kanske till och med kan säga att jag kan simma, iallafall nästan…

Men tji fick jag… det gick sämre, kom på plats 38 bland damerna och simmade sträckan 1609 m på 37 minuter lite drygt.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 16.15.29

Det var en bra simning – Till min förvåning var det trångt i starten och jag trängdes, simmade förbi och på folk. Jag tog i med armarna och försökte hålla tempo och i slutet simmade jag till och med om några ”plaskare”.  Det gjorde nog också att jag trodde att det skulle vara bättre resultat, att jag tog plats, hade fokus och var taggad. Men nej, det gick sämre… Varför? Det tråkiga är att jag vet inte varför.

Besvikelsen var stor, mycket stor hos mig som inte mäter resultaten för min simning… men jag trodde det gick ”bättre”… Allt ledde i vilket fall som helst till att jag anmälde mig till ett nytt öppet vatten lopp 2 km, på söndag nästa vecka tillsammans med sonen, som kan simma. Nowchallenge 2016 här kommer jag, världens långsammaste simmotionär, men när jag dyker då djupdyker jag.

-Hur kan jag använda denna erfarenhet i mitt möte med mina unga simskolebarn?


Prenumerera på nya blogginlägg

simsportens värld

Det här en blogg om att vara simpedagog, men jag är ju så mycket mer när det kommer till simningen; jag är förälder; jag är simmare och åskådare.

Jag har i många år undrat varför vi i vår simklubb inte har föräldrarmöten. Jag har frågat, undrat och tänkt – varför är det så? Är det för vi anser att vi ger alla föräldrar all information på kanten, eller är det för att vi tror att föräldrar inte är intresserad av simsport; de vill bara att barnen ska kunna simma.

Men nu i höst ska har jag för första gången som förälder till ett barn som ”lär” sig simma få gå på föräldrarmöte och jag undrar mycket… men är otroligt glad, äntligen.


Prenumerera på nya blogginlägg